Klädskåp
Kändes lite olustigt att hänga upp klädskåpet på väggen, det var ju tänkt till vår lilla ängel som skulle komma till oss i september. Men skåpet hänger på plats nu i alla fall och väntar på att få användas och fyllas upp av någon annans små kläder och prylar. Fint blev det i alla fall.
Ett litet hej
Tänkte jag skulle skriva lite, ser att ni är några tappra själar som varje dag klickar er in här för att se om jag uppdaterat. Så det är väl dags för det nu.
Jag har slutat blöda så nu är detta MF över. Jag försöker att inte tänka allt för mycket på det som hänt, då det gör mig så fruktansvärt ledsen. Det kommer dagar då jag känner mig så tom och ensam, trots att jag ju har så många nära och kära runt om mig. Och tur är väl det.
Nu ska jag dock försöka se ljust på framtiden. Vi har inte riktigt bestämt om vi ska försöka direkt eller vänta tills i vår.. Känns bara så jobbigt att behöva "börja om från början" igen. Jag kommer vara så orolig. Tror inte jag kommer känna mig lugn innan jag håller ett barn i mina armar, vårt barn i mina armar.. Känns bara så långt borta just nu...
Jag har slutat blöda så nu är detta MF över. Jag försöker att inte tänka allt för mycket på det som hänt, då det gör mig så fruktansvärt ledsen. Det kommer dagar då jag känner mig så tom och ensam, trots att jag ju har så många nära och kära runt om mig. Och tur är väl det.
Nu ska jag dock försöka se ljust på framtiden. Vi har inte riktigt bestämt om vi ska försöka direkt eller vänta tills i vår.. Känns bara så jobbigt att behöva "börja om från början" igen. Jag kommer vara så orolig. Tror inte jag kommer känna mig lugn innan jag håller ett barn i mina armar, vårt barn i mina armar.. Känns bara så långt borta just nu...
Några dagar senare
Nu har det gått några dagar och jag kan börja se positivt på framtiden. Vi har pratat mycket med varandra, min sambo och jag, och vi är överrens om att vänta ett par månader innan vi försöker bli gravida igen. Egentligen vill jag bara börja ligga i så fort blödningen är slut, men det skulle innebära att vi får ett barn i november-december (om det skulle gå vägen) och det vill vi inte. Så vi kommer vänta tills i April och försöka då istället så vi förhoppningsvis får ett barn tidigt 2013 istället.
Igår var förresten en helvetesdag. Jag tror aldrig jag haft så ont i hela mitt liv. Det började runt lunchtid då jag fick så sjukt ont i magen. Tänk mensvärk fast hundra gånger värre. Jag kunde inte ligga, inte sitta, inte stå, inte gå.. Jag ville bara försvinna, smärtan var outhärdlig. Tog en alvedon men det hjälpte såklart inte så jag ringde min vårdcentral som dock bara att uppringningssystem så jag lämnade namn, telefon och personnummer och skulle bli uppringd klockan 15.30. Ingen ringde och jag väntade till ca 15.50 innan jag ringde igen och en telefonröst talade om att dom hade långa telefontider och att någon skulle ringa upp mig så fort som möjligt.
Ungefär kl 16.30 ringde en sköterska upp som sa att hon var tvungen att tala med en barnmorska och att hon skulle återkomma. Några minuter senare ringde sköterskan upp och sa att hon talat med en barnmorska som sagt att jag absolut inte skulle ha så ont, eftersom jag dagen innan varit på gyn och den sköterskan skrivit att livmodern var tom. Hon tyckte att jag skulle fara in till gynakuten som ligger ca 6-7 mil härifrån om smärtan bestod. Jag gick ut och berättde vad sköterskan sagt till min sambo som var ute och skottade gården. Han kopplade i motorvärmaren ifall vi skulle behöva fara in och jag gick på toa för att se om det hjälpte. Och när jag satt där lät det "plopp" i toalettstolen och sen var smärtan som bortblåst.
Så vi for aldrig in. Smärtan var borta och jag kunde äntligen fungera som en människa igen. Men jag hoppas att jag aldrig mer kommer behöva uppleva en sådan smärta, det var det värsta jag upplevt. Kan gissa att det kändes ungefär som att föda barn, för jag skrek och grät som ett barn när smärtan var som värst igår. Självklart förstår jag att jag kommer få uppleva smärta vid en förlossning, men då får man i alla fall nåt för besväret. Ett litet barn som bara är mitt. ♥
Elegi
Vår bebis är i himlen nu
I lördags började jag få lite bruna flytningar och var väl egentligen inte speciellt jätteorolig eftersom jag vet att det är många som får flytningar och blöder i början av en graviditet. Men jag ringde 1177 ändå, mest för att få fortsätta känna mig lugn. Men kvinnan jag fick tala med då hjälpte knappast till. Hon läste bara innantill det jag själv redan läst på deras hemsida. Och trevlig var hon då inte heller. Hur som helst gick jag och la mig utan att känna någon smärta alls. Men på söndagen då jag vaknade hade flytningarna blivit mer röda och då började oron smyga sig på. Jag ringde 1177 igen och fick då prata med en annan kvinna, som visserligen inte läste innantill utan faktiskt pratade med mig men något vidare trevlig var hon då inte heller. Det enda hon sa var att jag skulle ringa gyn på måndag. Så det var bara att avvakta.
Den natten sov jag väldigt dåligt och sprang upp på toa flera gånger. Det var också då som jag upptäckte små klumpar i flytningarna och kände att "nu är det nog kört". Väckte min sambo och berättade vad jag sett. Började såklart gråta men han tröstade mig och sa att jag inte skulle ta ut något i förskott utan vänta tills jag fått prata med vår barnmorska.
På morgonen strax efter åtta ringde jag vår vårdcentral och då var det en annan barnmorska som svarade. Jag förklarade läget för henne och sa att jag var väldigt orolig. Hon hänvisade mig att ringa gyn på lassarettet istället, så jag skulle kunna få komma in och bli undersökt direkt, vilket ju var det jag ville. Även om jag vet att man aldrig kan stoppa ett missfal så är ju ovissheten det värsta. Är det ett missfall på gång eller inte?
Så jag ringde gyn och där svarade ännu en sur tant. Hon sa att dom inte hade tid för mig eftersom jag inte hade ont i magen. Däremot fixade hon en tid till mig idag (tisdag).
Idag fick vi alltså komma in och jag fick lägga mig i gynstolen. En gynläkare kikade lite snabbt och konstaterade att det var missfall. Sen sa hon inte så mycket mer än så. Inget leende, inga tröstande ord. Ingenting. Hon skickade hem oss med en liten broschyr om missfall, tryckår 2003.. Känns ju kul att någon bryr sig. Inte.
På morgonen strax efter åtta ringde jag vår vårdcentral och då var det en annan barnmorska som svarade. Jag förklarade läget för henne och sa att jag var väldigt orolig. Hon hänvisade mig att ringa gyn på lassarettet istället, så jag skulle kunna få komma in och bli undersökt direkt, vilket ju var det jag ville. Även om jag vet att man aldrig kan stoppa ett missfal så är ju ovissheten det värsta. Är det ett missfall på gång eller inte?
Så jag ringde gyn och där svarade ännu en sur tant. Hon sa att dom inte hade tid för mig eftersom jag inte hade ont i magen. Däremot fixade hon en tid till mig idag (tisdag).
Idag fick vi alltså komma in och jag fick lägga mig i gynstolen. En gynläkare kikade lite snabbt och konstaterade att det var missfall. Sen sa hon inte så mycket mer än så. Inget leende, inga tröstande ord. Ingenting. Hon skickade hem oss med en liten broschyr om missfall, tryckår 2003.. Känns ju kul att någon bryr sig. Inte.
Så nu är det bara att se framåt och hoppas på att vi lyckas bli gravida snart igen. Vår lilla bebis (jo jag kallar dig det fast du bara anses som ett "foster" för många) är nu i himlen men vi hoppas få en ny ängel snart, en ängel som vill stanna med oss här på jorden. ♥
Så detta blir en alla hjärtans dag jag aldrig glömmer..
Vecka 10 (9+0)
Enligt vårt senaste BF-datum går vi in i vecka 10 idag! Så snart har vi gjort en fjärdedel av graviditeten. Allt flyter på bra, jag mår bra och bebis verkar också trivas. Pappsen är stolt som en tupp och frågar alltid hur vi mår, han är verkligen inställd på att bli pappa nu. Och det är så fantastiskt kul att se. ♥
Flyttad BF
Igår var vi hos barnmorskan på inskrivning. Vi tog en massa prov och tester och allt verkade bra förutom att mitt blodtryck var lite högre än önskat. Men det var inget som var någon större fara, men vi ska hålla koll på det så att det inte stiger.
Dessutom fick vi vår BF flyttad till den 14/9! Så idag är jag alltså i vecka 8+4, och inte 8+2 som vi först trodde. Så det är ju kul. Vill ju att lilla hjärtat ska komma så fort som möjligt till oss! Men vi får väl se vilket datum vi får när vi får gå på ultraljud, vilket ju dock är flera veckor bort..
Hämtade förresten ut mitt paket från Kappahl också, och kläderna var verkligen hur fina och söta som helst. Nu längtar vi bara efter någon som vill ha dem på sig. ♥
Vecka 9 (8+0)
Idag går vi in i vecka nio, vilket känns toppen. Jag mår fortfarande bra och känner mig fortfarande i god form. Detta står att läsa om hur vår lilla bebis har det inne i magen just nu:
Embryot: Embryot är nu stort som jordgubbe, cirka tre centimeter och fötterna är cirka två millimeter stora. Halsen tar form och käkarna är färdigutvecklade. Munhåla och näsa förenas, öron och näsa kan nu ses och ansiktet börjar totalt sett få mänskliga drag. Känseln utvecklas och embryot kan redan nu få hicka ibland.
Embryot: Embryot är nu stort som jordgubbe, cirka tre centimeter och fötterna är cirka två millimeter stora. Halsen tar form och käkarna är färdigutvecklade. Munhåla och näsa förenas, öron och näsa kan nu ses och ansiktet börjar totalt sett få mänskliga drag. Känseln utvecklas och embryot kan redan nu få hicka ibland.
Illustration: Svenska grafikbyrån
Kunde inte låta bli..
Sa ju att vi inte skulle köpa nåt förrän vecka tio men jag kunde verkligen inte låta bli. Så detta är alltså de första plagg jag köper till vår lill♥ i magen. Lite trixigt nu såhär tidigt då man inte vet om det är en kille eller tjej, men dessa plagg passar ju både och.
Vecka 8 (7+0)
Idag går jag in i vecka 8, känns helt sjukt hur fort veckorna går, vi var ju nyss i vecka 5. Men tiden får gärna fortsätta gå fort så vi får träffa vår lilla skatt snart.
Mötet hos barnmorskan i torsdags gick bra, vi pratade mest en massa om kost och motion, alkholvanor innan graviditet och så vidare. Vi bokade också in tid för inskrivning, och fick datum för detta den 7/2. Så nu går vi och längtar och väntar efter det.
Ett andra test
Kom på att jag ju glömt visa det test jag tog i lördags (den 21:a januari). Se så starkt och fint det är! För varje gång jag tittar på testerna blir det liksom mer och mer verkligt, jag ska faktiskt bli mamma! Vilken känsla ♥
Och imorgon är det som jag berättade om tidigare dags för det första besöket hos barnmorskan, kommer blir riktigt spännande. Berättar mer om det imorgon efter jag varit där.
EN FÖRSTA DRÖM OM DIG
Inatt drömde jag att vi fick se dig på ultraljud. Du var så liten där på skärmen men barnmorskan sa att hon redan kunde se att du hade massor med hår, ett stort leende och sin fars ögon. Hon såg också att lilla du faktiskt var en liten grabb.
Sen vaknade jag och kunde inte somna om hur mycket jag än ville. Ville fortsätta drömma om dig, mitt lilla kärleksbarn. ♥
Vecka 7
Idag går jag in i vecka 7 (6+0). Av nån anledning känner jag mindre och mindre orolig för varje vecka jag kommer in i. Även fast jag vet att mycket fortfarande kan hända, och det är "kritiskt" fram till vecka 12 så känns det på något sätt ändå mindre läskigt ju längre fram man kommer. På torsdag är det vårt första möte med barnmorskan och jag hoppas att hon kan stilla min oro något. Vet inte hur mycket som ska till för att få ett VUL, men jag tror att jag skulle känna mig mycket tryggare och säkrare om jag fick se det lilla hjärtat slå. ♥
Tankar kring namn
Idag går mina tankar kring namn. Vi har en lista med både tjej och killnamn som vi gillar, men det är speciellt ett tjejnamn och ett killnamn som vi fastnat för. Nu är det så att några vänner till oss fick barn här i veckan och det visar sig att det bestämt sig för att ge sin lilla kille vårt favvokillnamn! Egentligen spelar det ju ingen roll, vi kan väl välja det namnet ändå men visst är det väl lite roligare om man hade fått va "ensam" om det i sin vänkrets i alla fall. Nåja, det är inget att göra åt det. Deras lilla kille är hur fin som helst och passar bra i sitt nya namn.
Men får vi en liten kille och vi tycker att han borde få heta det så får han såklart det ändå, även fast han kommer ha en kompis som heter samma sak.
Nu vet vi ju såklart inte om det är en kille eller tjej som växer och gror här i min mage, men både jag och min käre sambo tror att det faktiskt är en liten grabb som bor där. Men det får vi väl se längre fram. Vi väntar med spänning! ♥
Men får vi en liten kille och vi tycker att han borde få heta det så får han såklart det ändå, även fast han kommer ha en kompis som heter samma sak.
Nu vet vi ju såklart inte om det är en kille eller tjej som växer och gror här i min mage, men både jag och min käre sambo tror att det faktiskt är en liten grabb som bor där. Men det får vi väl se längre fram. Vi väntar med spänning! ♥
Om jag bara fick passera v12 nångång..
..Då skulle jag köpa denna underbart söta pyjamas från Kappahl. Har ju lovat mig själv att inte handla något till bebis ännu. Men hur fin är inte denna?
Men nej, det blir inget köp. Inte nu. Inte riktigt ännu..
Första besöket hos barnmorskan bokat
Där jag bor har man två möten i början. Först ett hälsosamtal där man pratar om kost och träning, vad man får och inte får äta, tidigare alkoholvanor och vilka mediciner man ska undvika. Då får man också en chans att ställa frågor, för man har ju en hel del sånna i början. Jag har bokat tid för detta möte den 26e, alltså nästa vecka. Kommer bli spännande att höra vad som sägs. Den riktiga inskrivningen görs först i v 8-12 nångång så den tiden ska vi boka in när vi är där för hälsosamtalet.
Det jag mest funderar på nu är hur vi ska hinna fixa och trixa och göra iordning allt här hemma innan bebis kommer. Vart skötbordet skall vara, hur bebis rum ska se ut, vilken barnvagn vi ska ha och funderingar kring hur mycket kläder den lill♥ egentligen behöver i storlek 50-52, 56 osv...?
Vi ska dock ha is i magen och försöka att inte handla något innan v10-12 då det känns som att det är säkrare att vi faktiskt får träffa bebis i september som vi så mycket hoppas på. De stora inköpen kommer dock inte göras förrän längre fram.
Vi ska dock ha is i magen och försöka att inte handla något innan v10-12 då det känns som att det är säkrare att vi faktiskt får träffa bebis i september som vi så mycket hoppas på. De stora inköpen kommer dock inte göras förrän längre fram.
Så just nu ska vi koncentrera oss på att göra klart här hemma. Tvättstugan ska få ny tvättmaskin och torktumlare, vårt sovrum ska tapetserats och senare ska även bebis rum fixas till. För det är klart att h♥n ska få ett fint rum som bara är sitt!
Vårt lilla kärleksbarn
Den 7/1 var mensen försenad så jag for till apoteket och köpte ett graviditetstest. Sen for jag hem och kissade på stickan och satte mig sedan ner i soffan med min sambo för att invänta svaret. Han frågade hur just det testet fungerade och jag förklarade att det kommer stå "Inte gravid". Några sekunder senare tittade vi på testet och döm om vår förvåning när vi kunde läsa "Gravid". Vi var alltså med barn, jag var gravid. Jag är gravid! Glädjen var stor och vi satt där i soffan med testet i handen och bara tittade på varandra, kramade och pussade varann och tittade på varandra igen. Lyckan var stor just då. Och det är den fortfarande.
Jag är nu i v6 (5+2). I denna blogg kommer ni få följa oss genom denna underbara tid av längtan och förväntan. Vi kommer att vara anonyma i början men när allting verkar vara som det ska och vi känner oss redo så kommer vi såklart att visa vem vi är.
Men just nu handlar allt om vår lilla hjärta, det lilla kärleksbarnet. ♥
