Idag går jag in i vecka 7 (6+0). Av nån anledning känner jag mindre och mindre orolig för varje vecka jag kommer in i. Även fast jag vet att mycket fortfarande kan hända, och det är "kritiskt" fram till vecka 12 så känns det på något sätt ändå mindre läskigt ju längre fram man kommer. På torsdag är det vårt första möte med barnmorskan och jag hoppas att hon kan stilla min oro något. Vet inte hur mycket som ska till för att få ett VUL, men jag tror att jag skulle känna mig mycket tryggare och säkrare om jag fick se det lilla hjärtat slå. ♥