lillakarleksbarnet -

Vår bebis är i himlen nu

I lördags började jag få lite bruna flytningar och var väl egentligen inte speciellt jätteorolig eftersom jag vet att det är många som får flytningar och blöder i början av en graviditet. Men jag ringde 1177 ändå, mest för att få fortsätta känna mig lugn. Men kvinnan jag fick tala med då hjälpte knappast till. Hon läste bara innantill det jag själv redan läst på deras hemsida. Och trevlig var hon då inte heller. Hur som helst gick jag och la mig utan att känna någon smärta alls. Men på söndagen då jag vaknade hade flytningarna blivit mer röda och då började oron smyga sig på. Jag ringde 1177 igen och fick då prata med en annan kvinna, som visserligen inte läste innantill utan faktiskt pratade med mig men något vidare trevlig var hon då inte heller. Det enda hon sa var att jag skulle ringa gyn på måndag. Så det var bara att avvakta.

Den natten sov jag väldigt dåligt och sprang upp på toa flera gånger. Det var också då som jag upptäckte små klumpar i flytningarna och kände att "nu är det nog kört". Väckte min sambo och berättade vad jag sett. Började såklart gråta men han tröstade mig och sa att jag inte skulle ta ut något i förskott utan vänta tills jag fått prata med vår barnmorska.

På morgonen strax efter åtta ringde jag vår vårdcentral och då var det en annan barnmorska som svarade. Jag förklarade läget för henne och sa att jag var väldigt orolig. Hon hänvisade mig att ringa gyn på lassarettet istället, så jag skulle kunna få komma in och bli undersökt direkt, vilket ju var det jag ville. Även om jag vet att man aldrig kan stoppa ett missfal så är ju ovissheten det värsta. Är det ett missfall på gång eller inte?

Så jag ringde gyn och där svarade ännu en sur tant. Hon sa att dom inte hade tid för mig eftersom jag inte hade ont i magen. Däremot fixade hon en tid till mig idag (tisdag).

Idag fick vi alltså komma in och jag fick lägga mig i gynstolen. En gynläkare kikade lite snabbt och konstaterade att det var missfall. Sen sa hon inte så mycket mer än så. Inget leende, inga tröstande ord. Ingenting. Hon skickade hem oss med en liten broschyr om missfall, tryckår 2003.. Känns ju kul att någon bryr sig. Inte.

Så nu är det bara att se framåt och hoppas på att vi lyckas bli gravida snart igen. Vår lilla bebis (jo jag kallar dig det fast du bara anses som ett "foster" för många) är nu i himlen men vi hoppas få en ny ängel snart, en ängel som vill stanna med oss här på jorden. ♥

Så detta blir en alla hjärtans dag jag aldrig glömmer..

2012-02-14 @ 16:08:54 Lilla änglabarnet ♥ Permalink

Kommentarer

Postat av: Emmabulla

Nej fy vad tråkigt! Beklagar verkligen.

Hoppas ni får en ny liten ängel snart!

Ta hand om varandra fram tills dess :)

2012-02-14 @ 21:59:03

Postat av: Anonym

urch vad tråkigt :(... kram till dej... hoppas det tar sig igen snart och att det då blir lyckat!!

2012-02-16 @ 14:55:24

Postat av: CeciT

Hej, känner igen mig och var med om missfall fast det var fördröjt missfall för min del.

Vi plussade i aug/sep 2011 och hade planer på att gifta oss, så veckorna gick och med tiden så växte magen fast långsamt.

I samband med sex så fick jag småblödningar, så ringde jag 1177 och de sa att det är vanligt o kan komma vid samlag.

Detta hände upprepade gånger och jag nämnde det även för min barnmorska men "det var vanligt".

Så i v16 så kom det lite mer färsk blod och jag hade menskvärk-känslan så vi åkte till gyn-akuten o väntade 12 långa timmar på vår tur när väntetiden var 4h max !!!

Det kom mer blod med tiden och då fick jag hoppa upp på gynstolen o de kollade via ultraljud och jag utbrast i gråt ! Mannen stod vid min sida och var min stöd hela tiden, fast jag tog det ändå bra.

Läkaren sa att det var fördröjt missfall och fostret dog i v9, vi var alltså i v16 då.

Så det värsta var att vi gick runt ovetandes så länge i nästan 2 månader.

Bröllopet närmade sig så 5 dagar innan bröllopet så begärde jag kirurgiskt skrapning då min kropp slutade blöda och gick runt med mensvärk i onödan.

Gjorde skrapningen så bröllopet o allt gick bra och jag kom över allting efter 2-3 dagar.

Så blev det smekmånad/recovery månad i januari, så åkte jag på magsjuka under resan och fick min mens ca 6 veckor efter skrapningen.

Va hemma efter en vecka o blev frisk :) , plussade på alla hjärtans dag och kunde knappt tro det =D ...

Gjorde 3 graviditetstester minst varav en digital, nu är vi i v27 och bebisen är en buse i magen =D.

Bf är 22 Oktober, så visst är rädslan kvar men vi håller fortfarande tummarna och den känslan "tänk om jag inte kan bli gravid igen" var nog mest skrämmande ...

Nu räknar vi ner och längtar bara =D

Lycka till med er graviditet , efter regn kommer sol ;)

2012-07-17 @ 02:31:23

Trackback