Igår var förresten en helvetesdag. Jag tror aldrig jag haft så ont i hela mitt liv. Det började runt lunchtid då jag fick så sjukt ont i magen. Tänk mensvärk fast hundra gånger värre. Jag kunde inte ligga, inte sitta, inte stå, inte gå.. Jag ville bara försvinna, smärtan var outhärdlig. Tog en alvedon men det hjälpte såklart inte så jag ringde min vårdcentral som dock bara att uppringningssystem så jag lämnade namn, telefon och personnummer och skulle bli uppringd klockan 15.30. Ingen ringde och jag väntade till ca 15.50 innan jag ringde igen och en telefonröst talade om att dom hade långa telefontider och att någon skulle ringa upp mig så fort som möjligt.

Ungefär kl 16.30 ringde en sköterska upp som sa att hon var tvungen att tala med en barnmorska och att hon skulle återkomma. Några minuter senare ringde sköterskan upp och sa att hon talat med en barnmorska som sagt att jag absolut inte skulle ha så ont, eftersom jag dagen innan varit på gyn och den sköterskan skrivit att livmodern var tom. Hon tyckte att jag skulle fara in till gynakuten som ligger ca 6-7 mil härifrån om smärtan bestod. Jag gick ut och berättde vad sköterskan sagt till min sambo som var ute och skottade gården. Han kopplade i motorvärmaren ifall vi skulle behöva fara in och jag gick på toa för att se om det hjälpte. Och när jag satt där lät det "plopp" i toalettstolen och sen var smärtan som bortblåst.

Så vi for aldrig in. Smärtan var borta och jag kunde äntligen fungera som en människa igen. Men jag hoppas att jag aldrig mer kommer behöva uppleva en sådan smärta, det var det värsta jag upplevt. Kan gissa att det kändes ungefär som att föda barn, för jag skrek och grät som ett barn när smärtan var som värst igår. Självklart förstår jag att jag kommer få uppleva smärta vid en förlossning, men då får man i alla fall nåt för besväret. Ett litet barn som bara är mitt. ♥