Tänkte jag skulle skriva lite, ser att ni är några tappra själar som varje dag klickar er in här för att se om jag uppdaterat. Så det är väl dags för det nu.

Jag har slutat blöda så nu är detta MF över. Jag försöker att inte tänka allt för mycket på det som hänt, då det gör mig så fruktansvärt ledsen. Det kommer dagar då jag känner mig så tom och ensam, trots att jag ju har så många nära och kära runt om mig. Och tur är väl det.

Nu ska jag dock försöka se ljust på framtiden. Vi har inte riktigt bestämt om vi ska försöka direkt eller vänta tills i vår.. Känns bara så jobbigt att behöva "börja om från början" igen. Jag kommer vara så orolig. Tror inte jag kommer känna mig lugn innan jag håller ett barn i mina armar, vårt barn i mina armar.. Känns bara så långt borta just nu...