Igår kväll fick jag en ganska stor brun flytning och blev självklart väldigt orolig. Med ett missfall i bagaget kan jag inte annat än blir rädd att allt inte står rätt till med bebisen i magen när jag upptäcker något sådant. Så det var med en klump i magen som jag gick och la mig igår.

Imorse vaknade jag och sprang på toan direkt, vågade knappt titta på pappret av rädsla att få se ännu en flytning. Men det fanns inga spår av något sådant så jag kunde pusta ut en aning. Jag ringde dock till min barnmorska och berättade som det var och hon fixade så att jag fick komma in idag kl 12.00.

Väl där fick jag lägga mig på britsen och hon gjorde sig redo för att lyssna på hjärtljudet. Hon påminde mig om att det ibland kan vara svårt att hitta något hjärtljud innan vecka 20 men att hon skulle göra ett försök. Och det gick hur bra som helst, hon hittade rätt direkt och vi fick höra lillbebbens hjärta som slog i 145. Och medans hon lyssnade kom det en liten "puff" som min barnmorska förklarade var en spark från vår lilla stjärna.

Så den flytning jag fick var helt ofarlig, mest troligt har jag känsliga slemhinnor.

Och det viktigaste av allt, nu vet vi att vårt kärleksbarn har det bra där inne! ♥