Inatt vaknade jag upp och hade riktigt ont i magen, för en millisekund tänkte jag en miljon olika tankar "Nu är det dags" "Måste väcka Tobbe" "Detta händer inte" "Drömmer jag" "Snart får vi träffa bebis" "Nej, du kommer alldeles för tidigt".... Men sen vaknade jag till ordentligt och kände efter. Självklart var det inte alls dags, utan bara min dumma hårda mage som krånglar. Så jag gick på toa men fick gå och lägga mig med magknip igen. Men imorse efter toabesök (ursäkta informationen) så känns allt bättre och det känns inte längre som att bebis ska komma ut. Så nu är allt som vanligt igen. Och bebis sparkar och bökar på som alltid. ♥

Idag går vi in i vecka 32! Oj oj oj vad tiden går fort. Har sagt det 100 gånger förut och jag lär säga det 100 gånger till, men vart tar tiden vägen!? Snart har vi vårt älskade barn i våra armar.

På 1177.se kan man läsa följande om vecka 32:

Nu träffar man barnmorskan på MVC oftare än tidigare under graviditeten. Ibland görs ett extra ultraljud i vecka 32 för att kontrollera att barnet växer som det ska. Om moderkakan tidigt under graviditeten låg nära den inre modermunnen, livmoderns öppning, brukar det kontrolleras att den nu sitter högre upp.

De som har tunga arbeten kan ansöka hos försäkringskassan om att få graviditetspenning, som kan tas ut från och med nu. Graviditetspenning är till för friska gravida kvinnor som på grund av arbetets utformning inte kan arbeta. Om man ska gå någon kurs som förbereder inför förlossningen är det dags att välja detta nu.

Fostret väger cirka två kilo, och är runt 44 cm långt. Hos förstföderskor kan barnet redan ha lagt sig med huvudet nedåt, men om det finns gott om plats kan det även fortsätta att snurra runt. För omföderskor kan det dröja ända fram till vecka 37 innan barnet lägger sig med huvudet nedåt.

 

TVÅ KILO?! Inte undra på att det börjar bli lite tungt att bära runt på magen. Men jag gör det såklart med glädje. Och att lillen nu är runt 44 cm lång känns ju helt galet! Stackarn måste verkligen börja tycka att det är trångt där inne nu. Men snart får ju han eller hon komma ut till oss i stora vida världen ♥

 

Igår var jag på kontroll hos barnmorskan igen. Jag var då i vecka 31 (30+5). Hade SF-mått på 31 och bebis hjärtslag låg på 153. Den lille låg fortfarande med huvudet neråt så jag hoppas för allt i världen att han eller hon vill stanna den vägen.

Imorgon går vi in i en ny vecka, vecka 32. Kan knappat tro att det är sant, vart tar tiden vägen? Det var ju nyss som vi fick se vår lille älskling på ultraljudsskärmen hos Åke på spec. mödra. Då var vi i vecka 10 (9+5). Och snart är du ute hos oss! ♥

Tänkte att det vore på sin plats med en ny magbild, den sista tagen i vecka 31 (30+0).

 

Nu går vi in i vecka 30 och det känns lite som en milstolpe. Nu börjar vi räkna ned på riktigt. "Du har 76 dagar kvar till beräknad förlossning". S j u t t i o s e x  d a g a r . Kan knappt tro att det är sant.. Nyss vara det ju över 200 dagar kvar..

Detta säger 1177.se om vecka 30:

Nu växer fostret mycket, och kommer att öka med ungefär 200 gram i veckan fram till förlossningen. Just nu kan fostret väga runt 1600 gram. Det är omkring 41 centimeter långt.

Fostret har så gott om plats att det kan vända sig och växla mellan att ligga med stjärten eller huvudet nedåt. Först om några veckor behöver det lägga sig tillrätta med huvudet nedåt.

Ja nu närmar det sig verkligen. Kanske borde börja packa BB-väskan snart?! Äh, törs nog vänta nån vecka till..

Vi har i alla fall lite planer på vad vi skulle vilja hinna göra hemma innan liten kommer. Om vi hinner har vi tänkt tapetsera och lägga nytt golv i sovrummen samt sätta nytt kakel och klinker och byta ut inredningen på gästtoan. Efter det skulle huset i princip va helrenoverat så när som på toaletten som vi får ta tag i längre fram i tiden. Men det vore skönt. Då kunde vi koncentrera oss på att umgås med vår son eller dotter istället för att känna press på att få huset klart. ♥

Hittade tillslut ett par skor som jag kommer ha under hösten och vintern medans fötterna sväller allt mer... Det blev dessa från Dinsko. Inte världens snyggaste kanske, men de var rymliga, hade "stretch" och var lite mönstrade undertill vilket ju är att föredra då jag inte känner för att halka och landa på ändan i höst.

Jag tror minsann liten börjar tycka att det är trångt där inne i magen. Den lille har stonkat och bökat och buffat och sparkat massor dom senaste dagarna. Riktigt sur blir man tydligen på sin mamma när hon sitter framåtböjd, då förtjänar hon tydligen en ordentlig spark i sidan. Men det är bara mysigt. ♥ Längtar bara ännu mer efter dig då du gör så, älskade barn!